Två...Tusen...Elva

Det har vart ett händelsefullt år på alla sätt och viss.
Ett år som har sett ut som alla andra, med både upp och nedgångar,tårar och skratt,kaos och lugn.
Men det är väl så livet ska se ut? Tänk att sitta dag in och dag ut i samma ekorrhjul utan att ta sig någonstans.
Utan att uppleva allt det där som får det att pirra i kroppen och ger fjärilar i magen.
Eller det som gör att du knappt kan andas av ångesten och man är redo att ge upp kampen.

Det största som har hänt är att jag gett mig själv en stor smäll på käften och tvingat mig själv till ärlighet.
En smäll som fått mig att sätta mig ner och granska mitt liv ur ett annat perspektiv...Ett ärligt perspektiv.
Det var antingen det eller att fortsätta leva i samma förnekelse som alltid och förtränga saker.
För att sedan låta det blossa upp när allt känts som mörkast och då allt bara känts tusen gånger värre.
Den där lilla taggen som suttit och gjort sig påmind lite då och då var bara tvungen att dras bort från roten.
Och med den kom alla dessa jobbiga känslor till ytan och det fanns inget annat val än att ta itu med dem.

Så här sitter jag idag.
Tusen gånger starkare men fortfarande med jobbiga känslor att bearbeta.
För det är sådant som tar tid att göra sig fri från,tid att släppa taget om,tid att sörja för att sedan gå vidare.
Tror nog det tar lite mer på mig just för att jag har så svårt att ta in hur människor kan prioritera på sådant viss.
När jag själv sätter mig i deras situation så känner jag att jag ALDRIG skulle ha gjort så.
Jag skulle ALDRIG ha valt den vägen framför den andra.
Jag skulle ALDRIG ha gjort på det sättet i den situationen.
Jag skulle ALDRIG...
Jag skulle ALDRIG...

Men allt det som jag trodde handlade om mig gjorde i slutändan inte det.
För det är jag som styr mitt liv och mina beslut.Och det alla andra gör är deras val och beslut.
Hur ont det än gör att ta in...Så är det så är det är...Punkt slut.
Och det är där ärligheten kommer in, jag var tvungen att vara ärlig mot mig själv och acceptera sanningen.
Det jag sedan länge sett som någon självklart och starkt rann bara ut i sanden utan att knappt lämna några spår.
Och det är så det ser ut idag...Bara att gilla läget...Kanske försöka göra det bästa utav det...Vi får helt enkelt se.