Orsak och verkan.

Det är vad det mesta handlar om här hemma för tillfället.
Vi befinner oss i varför/därför fasen och allt har en mening och en förklaring.
Oftast frågar en av pojkarna och den andre svarar...Och så kan dom hålla på ett bra tag.
Tills det tar stopp...Tills det inte finns ett bra och smart svar...Eller tills dom inte är överens längre.

Igår hände en liten otäck sak på förskolan som chockade en del barn.
En liten olycka där en kompis gjorde sig illa lite och det kom en hel del blod.
Och självklart var det allt det pratades om vid hämtning,hela vägen hem och resten av eftermiddan.
Det förklarades vad som hade hänt,vem som gjorde vad,hur man hade löst det hela...Och så vidare.

Vid läggdags pratade vi om vikten av att vara försiktigt när man leker ute.
Det finns fortfarande mycket is kvar ute och springer man eller inte ser sig för så kan det gå rätt illa.
Det kunde vi alla tre hålla med om och så hoppades vi att allt gått bra för kompisen som åkte till doktorn.
Vi pussades godnatt och jag stängde igen dörren men stannade kvar utanför en stund.

E: Och om man inte har hjälm på sig kan man slå sig på huvudet.Och då får man en sån där skakig.

G: Ahh en hjärnskakig och då skakas hjärnan så att den blir sjuk och dålig.

E: Och så ruttnar den.

G: Men om man har hjälm måste man vara försiktigt ändå. Man kan ändå ramla och slå sig.

E: Man måste vara en snäll unge och lyssna på sin mamma och sin fröken.

G: Ja det måste man och vi lyssnar.

E: Men kan oxå göra illa sig på sitt skelett. Om man ramlar på armen.

G: Mmm man man faktiskt göra sig illa på hela sitt skelett.Oxå armen.

E: Och då får man en armskakig och kan inte röra sig.

Ni kan nog förstå att jag stod där med ett ett stort leende på läpparna.
Och försökte hålla andan så gott jag kunde för att inte brista ut i ett hysteriskt skratt.
Dom är bra roliga mina killar...Helt underbart att lyssna på alla dessa tankar och funderingar.

Ibland får man god lust att stanna tiden en stund och bara njuta.